Oavsett om begreppet ’beslut’ är filosofiskt eller hör till psykologin, är vardagen full av beslut som ligger bakom allt vi gör och allt vi möter. Frågan är vad som leder oss fram till besluten: är de medvetna eller mest invanda procedurer som smugits in i oss under vår uppväxt och fram till den vi är i dag? Hur kan man veta? Det kan göra stor skillnad varifrån incitamenten kommer.
Alla handlingar är politiska handlingar.
Någon berättade att hjärnan hos en ekorre expanderar med 15 % i vissa situationer, så jag ställer frågan: ”Hur vet du det? Vem gav dig den siffran?” En ekorres hjärna! Hur kommer man dit? Är det ens möjligt att få veta något om en ekorres hjärna utan att skära, mäta, koppla elektroder och utöva våld?
Är det inte så att vi får vår kunskap om det levande till stor del genom tvångsmedel? I alla fall sällan genom ett ödmjukt lyssnande, utan mer genom att stänga in, spänna fast och skära upp. Splittra, dela. Vad gör det med en människa att matas med sån här kunskap?
Är våldet i världen något förvånas över när våld är en av grundpelarna för vetandet som format världen?
Världen är full av utrotningsläger för icke-mänskliga djur; slakthusen fylls oupphörligt med nya offer; levande väsen som får ett värde först när de är döda.
Våldet är närvarande i frysdiskar, på strandpartyn, under mysiga hemmakvällar, tv-programmens matlagningar. Smaken av döda djur finns inbyggda i samhällets gemensamhetsriter och ifrågasätts sällan.
En trädgårdssnigel kommer aldrig att klaga på skatter eller ha bekymmer för nästa månads hyra. Kunskap är en återspegling av en verklighet som är unik för varje art.
Fladdermöss upplever världen annorlunda än vi. De är sociala, har familj och vänner, delar mat, sitter barnvakt åt varandra ... men vår syn på världen skulle de förstå lika lite som vi förstår hur de ser världen. Våra sinnen är olika kalibrerade.
Ett gemensamt inre väsen trots olikheterna?
I ’bufomadam’ visar jag representativa och värdefulla Youtube-bilder (’medborgarforskning’) för att öppna tittarens hjärta. En känslomässig relation till icke-mänskliga djur är en förutsättning för att förstå vilken smärta och sorg vår civilisation orsakar.
Min övertygelse är att även om det kan vara till någon (begränsad) nytta att fokusera på djurens lidande, förlust av arter och liknande, så kan detta lika gärna skapa en förflyttning bakåt in i okunnighetens mörker, en plats där bekväma vanor, smärtsamma insikter, och allt som skapar kognitiv dissonans är begravt. Ingen vill veta om lidandet bakom maten de äter.
Jag söker ett sätt att bryta muren av kulturella transplantat så att synen på djur speglar dem som levande varelser att respektera och ta hand om. Så att naturen inte längre är en resurs, utan den som utan att begära något ger oss liv – vår Moder.
⚚⚚⚚⚚⚚
Bufomadams första kapitel handlar om den industriella civilisationens förhållande till naturen och vetenskapliga rön som gjorts under de sista årtiondena.
Under rubriken SPEGLINGAR finns exempel som belyser gemensamma drag mellan människa och andra djur.
Avsnittet Granskning av videoklipp handlar om våra möjligheter att bedöma innehållet i videoklipp.
Bakom kulisserna är en kommentar om kontrasten mellan djurindustriernas propagandabilder och hur verkligheten ter sig. (Klicka på kulissen!)