För att hålla ordning på de hundratals klipp som jag undersökt, har jag delat in dem i kategorier som ’lek’, ’omsorg’, ’rättvisa’ allt efter vad klippet handlar om. Menyn till höger är exempel på några sådana etiketter. Jag har ambitionen att då och då utöka menyn med exempel från andra kategorier.
Det jag hoppas på är att förmedla djur så att de allmänt uppfattas som medlevare, kännande och reflekterande varelser som förtjänar respektfullt bemötande. Jag vill föreslå åskådaren en sannare bild av verkkligheten, det vill säga ett närmande till livet omkring oss.
Det är bara början på insikter som till slut leder till respekt mot allt vi har omkring oss.
I möten med andra människor använder vi tidigare erfarenheter som referens och därmed också våra fördomar. Det gäller inte bara möten med grannens nya hund eller örten som är på väg att invadera trädgårdslandet. I grunden handlar det om vilken syn på livet man har.
Jag hoppas att mitt urval videoklipp ska förmedla också en moraliskt etisk fråga: hur bemöter vi våra medvarelser när vi förvandlar så många till produkter i en industri där de mest får värde först när de är döda?
Kan en civilisation som årligen dödar mer än 70 miljarder djur verkligen vara livskraftig? När människan och djuren hon håller fängslade för att dödas utgör runt 96 % av jordens ryggradsdjur. När majoriteten av jordens ryggradsdjur trampar runt i ett ingenting i industriernas fönsterlösa lador. Det här är ett av den industrialiserade civilisationens allvarligaste problem.
När det inte finns ett gemensamt språk finns det ett ändå en möjlig väg till kommunikation, förståelse och möten: känslan, empatin, viljan att förstå och känna in.
Marc Bekoff har sagt det på ett bra sätt:
”Eftersom vi inte har ett gemensamt språk är nog känslor det effektivaste sättet för kommunikation mellan arterna. Vi kan dela känslor, vi kan förstå det som känslor förmedlar och därför kan vi skapa djupa och varaktiga relationer och sociala band med många andra varelser. Emotioner är limmet som förenar.”
Marc Bekoff, The Emotional Life of Animals: A Leding Scientist Explores (min översättning)
Donald Griffin, som förklarade hur fladdermöss ekolokaliserade i mörker och var en av dem som öppnade för möjligheten att tala om djurs medvetande i akademiska sammanhang, har sagt ungefär samma sak.
”Jag har alltid haft en känsla av att små däggdjur är tillräckligt lika oss själva för att vi ska kunna förstå hur deras liv är, men samtidigt tillräckligt olika för att det ska kännas som ett äventyr att försöka ta reda på vad de håller på med.”
Det handlar om möten, kunskap som uppstår ur möten. I det subjektiva ligger en värdefull kunskapskälla.