PERSPEKTIV

1  ”Det finns bara två roller i en flock, ledaren och följaren. Om man inte själv blir flockledare för sin hund kommer den att ta sig den rollen genom att försöka dominera över sin ägare. I Amerika skämmer de flesta djurägare bort sina sällskapdjur genom att ständigt överösa dem med ’kärlek’, och de tycker hunden ska vara nöjd med det. Det är den helt enkelt inte. För hunden skapar den enbart tillgivna energin obalans.”1

2  ”Trots att framsteg inom beteendevetenskapen gett oss en annan förståelse för vargars sociala hierarkier utgår många djurtränare fortfarande från metoder som grundar sig på förlegade uppfattningar om dominans. /.../ AVSAB trycker starkt på att träning av djur, strategier för att hindra oönskade beteenden, och beteendeförändrande åtgärder ska följa riktlinjerna för positiv förstärkning, operant betingning, klassisk betingning, desensibilisering och motbetingning.”2

3  ”Bemöt din hund som du bemöter ett treårigt barn. Värme, skydd, ledning och lyssnande. Om hunden vill ha sitt när du är ute och promenerar, så låt den ha det. Du följer bara med i rollen som övervakare. Din roll kan vara att se till att det går att ta sig förbi katter utan att göra så stor sak av det. Möta människor och andra hundar. Du lotsar förbi lerpölar och hittar lämpliga övergångar över ett dike. Skapar respekt för privata tomter. Säger nej när du inte vill vara med. Förhandlar. Framför allt värme och lyhördhet.

Det här är tre perspektiv med olika ingångar till samvaron med en hund. Alla har sina förespråkare, men frågan är vem man möter med de olika perspektiven. Har man en individ i en flock eller tar man kontakt med en animal själ som ska drillas efter ägarens behov? Eller möter man en individ, ett väsen, ett svar på frågan ”Vem är du?”

”Om folk kunde lära sig att förstå sina hundar bättre och visa empati med medvarelser av en annan art, skulle det vara ett så stort steg att visa empati också med andra arter? Om du reflekterar över vem en hund är och varför du bryr dig, kan du bemöta individer av andra arter med samma känslor. De har rätt till det eftersom de lever och har samma inneboende värde; de är kännande varelser.” 3
Mary Angilly, min översättning

Om vi fick kontakt med något av jordens naturfolk – innan mötet med den västerländska civilisationen – skulle jag tro att vi fick väldigt svårt att förklara begrepp som ’resurser’, ’produktionsfaktorer’, ’slaktkropp’ eller ’avverkningsmogen’. Kanske inte ens vår paradgren, den räta vinkeln, skulle möta någon förståelse.

Jag skulle också tro att vår beskrivning av hur vår industrialiserade civilisation ser på naturen skulle mötas med avsmak och förfäran.

’Tillväxt’, kan det vara något annat än växande örter och träd! En unge växer upp och blir vuxen och dör så småningom. Tillväxt, är det något annat än ett stadium på vägen mot ett obönhörligt slut. Som allting annat som växer i naturen. Det finns ingenting som kan växa i oändlighet. Det finns ett slut på allt.

Naturfolken vårdar sin plats på jorden. Vi andra kan bara vara tacksamma för att deras röster börjar höras på konferenser och seminarier. Vi behöver deras kunskap, vi behöver deras sätt att se på världen som ett befriande perspektiv som lättar trycket från vår västerländska tankecentrerade kunskap. Den som begriper utan att förstå.

”Den tro vi Aboriginer har är att vi härstammar från landet vi lever i, vi är födda av det, vi kommer ur det, vår ande hör ihop med det. Vårt land är ett levande väsen, dess ande lever. Vi ser inte någon skillnad mellan de levande tingen och de ting som är geografiska företeelser. Allt har en andlig representation och roll. Vår existens som Aboriginer beror i allra högsta grad på vår förmåga att vårda och vara omhändertagande.” 4
Les Maleser, min översättning

Vår existens som människor beror helt på vår förmåga att förstå, vårda och vara omhändertagende.

Borde vi inte åtminstone någon gång ställa oss frågan: Vem eller vad det är som talat om för mig hur världen är beskaffad? Hur jag ska se på den och förhålla mig till det jag möter?

Information flödar över oss i ett rasande tempo: tidningar, tv, internet, böcker, filmer, reklam, skola, föräldrar, vänner, mode, sociala konventioner, sociala medier – tryck från alla håll. Som ger mallar för hur vi ska tänka, leder oss i tanke, känsla och handling. Som i värsta fall låser fast oss i ett förödande betraktelsesätt. Trots alla under det har åstadkommit.

Alla tecken tyder på att den västerländska civilisationen håller på att monteras ner. Den liksom självdör. Tyvärr finns det krafter som inte följer med i ett oundvikligt skeende utan fösöker försvåra omställningen med mer teknik, mer kontroll och styrning.

Det finns en historia om en gammal samuraj som ville se vilken av hans tre söner som var värdig arvtagare till hans svärd. Han placerade en kudde upptill på dörren och kallade in sönerna en i taget. Den förste fick kudden i huvudet. Den andre drog med blixtens hastighet sitt svärd och klöv kudden medan den var luften. Den tredje snappade tag i kudden och överräckte den till fadern.

Man kan förhålla sig ovetande eller reagera med våld, men det är svårare att se sakerna för vad de är.

Hur mycket av det du vet är självupplevt? Hur mycket har du tagit till dig i oskuldsfull tro? Tro på föräldrar, släktingar, lärare, vänner, arbetskamrater, media. Vet du var du gett efter och gått emot dig själv? Av rädsla, lättja, okunnighet, girighet, feghet, av alla tusen sociala anledningar för att inte bli avvikande och utsatt. Kan du hitta dig själv i den där röran?

Värderingar ligger i skikt, det finns grundläggande värderingar som länkar den enskilda människan till kulturen, och det finns värderingar som mer liknar åsikter och lätt kan förändras. En grundläggande värdering som kommit med modersmjölken är att se naturen som resurser. Det är den industriallierade världens syn. Hur djupt har den präglat dig?

Jag tror att en väg till öppning mot ett levade förhållande till världen omkring oss kan börja med hur vi ser på djuren. Och växterna med för den delen. Och bergen och sjöarna, vinden och havet. Men vi kan börja med djuren.

Handen på hjärtat, är inte tankarna många gånger rätt påfrestande? Detta ständiga malande och alla absurda tankar som man aldrig skulle säga högt. — Låt tanken vila ett tag, låt den ta semester och slippa vara med hela tiden och bedöma och värdera. Så slipper vi censur och kan låta känslorna få chans att vara först på plan. Tankarna kan komma med sina invändningar i efterhand.

I nästa kapitel ska jag med några filmklipp visa en ofta förbisedd sida hos djur av olika arter, att de kan förstås utifrån den erfarenhet vi har av att vara människa.

”Är vi kloka nog för att förstå hur kloka djuren är?” 5



1 Cesar Milan, Cesar och hans hundar sid. 23, Natur och Kultur 2009
2 ASAB (American Veterinary Society of Animal Behavior) Position Statement on the Use of Dominance Theory in Behavior Modification of Animals.
3 Mary Angilly (2019) Dog Training Offers Valuable Lessons in Humane Education
4 Cultural Survival Quarterly Magazine:
Our Existence Is Dependent on Us Being Land Caretakers
Mer att läsa: Yale Environment 360: Native Knowledge, What Ecologists Are Learning from Indigenous People
5 Frans de Waal (2016) Are We Smart Enough To Know How Smart Animals Are?, W. W. Norton & Company, London 2016