SYMPATI och TILLIT

År 2001, i samband med ett tillslag mot en droglangare i Atlanta, Georgia, gjorde polisen en oväntad upptäckt. I källaren fann de tre unga djur i ett bedrövligt skick: en amerikansk svartbjörn, ett afrikanskt lejon och en bengalisk tiger. De blev så småningom kända över hela världen som BLT.1

Deras unika vänskap skapade rubriker. Det är inte vanligt att ett lejon, en tiger och en björn samsas; ännu ovanligare var innerligheten i deras vänskap de år de fick leva tillsammans på fristaden Noah’s Arch.2 Försök att skilja dem åt slutade med att de satt på var sitt håll och grät. Nu (2021) är bara björnen Baloo kvar, men under femton år visade de världen att det bakom olikheter och skilda förutsättningar finns någon som är opåverkad av den fysiska världens villkor.

Vem är björnen Baloo, som avstod från sina normala björnreaktioner för att i stället bli vän med en tiger och ett lejon? Vem var lejonet Leo, som upptäckte två vänner i en tiger och en björn? Vem var tigern Shere Khan, som blev vän med en björn och ett lejon och av personalen på Noah’s Arch beskrevs som trions busunge med Baloo som familjeöverhuvud. Vilka var de egentligen?

Vad hade de upptäckt hos varandra som gjorde att de uppfattade varandra som vänner? Eller man kan fråga: Vad blundar de för när de inte ser varandra som hot eller konkurrenter? Om det hade varit geografiskt möjligt för en vuxen amerikansk svartbjörn, ett afrikanskt lejon och en bengalisk tiger att råkas i frihet, är det troligt att mötet hade varit långt ifrån vänligt. Det rör sig ju trots allt om toppredatorer, var och en i sin egen rätt. Det hade sannolikt blivit en kamp på liv och död.

Den trasiga uppväxten gjorde att Baloo, Leo och Shere Khan förlorade den reflexmässiga aversion som de hade haft mot varandra om de vuxit upp i det vilda. Eller omvänt: deras uppväxt gjorde att de upptäckte varandra innan bilden av hotande konkurrenter framkallades. Gällde det människor hade vi talat om roller, men en roll är inte en roll bara för att den spelas, den blir en roll först när den uppfattas.

Ytterst handlar det om relationer där en speglar sig i en annan. En annan beskrivning är att de sluppit se det lager i varandras identitet, som fullt utbildat hade gjort dem fientligt inställda till varandra, för att i stället upptäcka ett djupare existentiellt skikt som inbjöd till ett möte.

Vi satt i köket och hörde katten skramla i matskålen och tänkte inte mer på det förrän vi såg: Katten hade sällskap! Över matskålskanten, bredvid katten, hängde en näbbmus, fullt sysselsatt att ta för sig. Katten bara slängde en blick och musen försvann in under spisen med bytet. Obekymrad om katten kom den gång på gång tillbaka och byggde på sitt förråd.

– ”Näbbmöss är giftiga. Katter äter inte dom.” är en vanlig kommentar. Äter kanske inte, men det händer att de leker med dem. På musens bekostnad. Det besynnerliga i situationen är inte att katten tillät musen att ta för sig – det kan man visserligen undra över, men märkligare är hur musen kunde förstå att kusten var klar. Visserligen är en näbbmus ingen mus utan en insektsätare och mer släkt med mullvadar än möss, men ändå borde ryggmärgsreflexen vara att akta sig för katten. På något vis måste näbbmusen ha avläst kattens sinnestillstånd.3

Theory of Mind, mentalisering eller inlevelseförmåga är begrepp som rör förmågan att föreställa sig vad någon annan tänker eller känner. ’Theory’ i det engelska begreppet markerar att det aldrig kan vara annat än förmodanden. Man kan aldrig vara säker på vad någon annan tänker eller känner, men trots att osäkerheten är ett grundelement, är förmågan till inlevelse en av de viktigaste förutsättningarna för ett fungerande socialt liv. För människor som för andra djur.

Biologi, gener, nedärvda instinkter – vad har hänt när djur upprättar förbindelser över artgränserna, till och med med arter som normalt skulle ses som hotfulla? Fiender kan finna varandra. Biologin kanske inte är så tvingande trots allt. Vi kanske har en alldeles för snäv uppfattning av vad det innebär att vara levande?

En kråkfågel och en hund leker med varandra. Fågel mot däggdjur, näbb mot tänder, klor mot tassar, skillnad i storlek, matvanor och livsstil. Ändå har de funnit varandra och leker ihop utan missförstånd.

En ’normal’ kråka sitter knappast kvar när en hund kommer för nära. Men i klippet kan hunden låtsasbita kråkan och kråkan picka på hunden och lägga sig på rygg – försvarslös. Det är inte ett beteende som i normala fall gynnar överlevnad. Vad ser de hos varandra? Det kan väl knappast råda någon tvekan om att kråkan känner igen sin hund bland andra hundar, att hunden känner igen sin kråka bland andra kråkor.

Vi kan vara säkra på att en fågel inte ser världen på samma sätt som en hund. De har var sitt sätt att uttrycka sig, äter olika saker, behärskar olika områden, ser inte faror på samma sätt; ändå finner de varandra i en gemensam lek där de tumlar om på gräsmattan; ändå har de lyckats hitta något i varandra som ligger djupare än den ytliga bilden av hund/kråka med de konflikter det kunde föra med sig.

En glad hund som kan tänka sig leka lägger öronen bakåt och viftar på svansen, signaler som en katt uppfattar som hotfulla. Att en katt som viftar på svansen och lägger öronen bakåt visar aggressivitet är inte det första en hund tänker sig. Bäddat för missförstånd. Ändå vistas många katter och hundar som vänner under samma tak. Vänskap är en djupare kontakt som ger rum åt överseende och gör att språk och gester kan få nya betydelser.

Det är nog ingen överdrift att påstå att de flesta tror att världen är beskaffad på det sätt som de uppfattar den. Det de ser, så ser världen ut. Men det de ser är inte världen som den är; de ser världen som de uppfattar den. Det finns många alternativa uppfattningar. Bin ser ultraviolett i stället för rött, många rovfåglar uppfattar rött, grönt och blått och dessutom ultraviolett. Människor ser världen via elektromagnetisk strålning med våglängder mellan 770 nm (rött) och 380 nm (violett). Fladdermöss uppfattar världen genom reflekterat ljud med frekvenser mellan 15 kHz och en bit över 100 kHz. Hundar och grisar hämtar in verklighetens väsenliga budskap via luktsinnet. Fjärilar och fåglar antas läsa information från jordens magnetfält. För en stor del av jordens befolkning består världen av vatten, strömmar och mörka djup.

Så vilken verklighet? Vi kan vara tacksamma för att vi inte ser allt som finns att se. Om alla fysiska, materiella fenomen vore iakttagbara skulle vi knappast våga oss utanför dörren. Runt i vardagen flyter fält från radio- och tv-sändningar, wifi, mobilnät, grannarnas LAN, värmestrålning från bilar, vägar, hus, kroppar, elektromagnetiska fält från el-ledningar, bilar och mopeder, radioaktiv bakgrundsstrålning – bara några exempel på vad synen fick tampas med om inte mottagligheten för elektromagnetiskt strålning vore begränsad.

På plussidan skulle vi uppfatta rymden på ett annat sätt. Om solvind, van Allen-bälten, jordmagnetism, kosmisk bakgrundsstrålning och andra fenomen vore direkt iakttagbara skulle rymden antagligen mer likna en blomsteräng. Den ter sig tom och mörk bara av en anledning: vi ser inte allt.

Inom fysiken finns begrepp som mörk energi och mörk materia som varken går att se eller mäta, men finns med i kalkylerna för att fysikens modeller ska fungera. Vårt synliga, atomära universum utgör då bara runt 4 % av allt som finns. Med det sätt fysiken ser på universum och sättet som universum faktiskt beter sig måste det finnas denna osynlighet, annars måste man ändra sina modeller och finna ett annat sätt att se på världen.

Varseblivningen har också sin mörka materia: Vem är det som omvandlar nervimpulser till subjektiva erfarenheter? Den materialistiskt orienterade naturvetenskapen saknar svar. Den kan ge ingående beskrivningar som länkar aktiviteter i hjärnan till förnimmelser, avsikter, tankar, känslor och minnen. Den saknar är förståelse för det subjektiva medvetandets natur. Övergångarna saknas. Upplevelsen av en färg är av en helt annan natur än elektromagnetisk strålning; ljud är inte vågrörelser i luften. Elektriska aktiviter i neuroner är inte detsamma som sinnesförnimmelser.

Om man hävdar att en färg är ett elektromagnetiskt fält av en viss våglängd stannar man så att säga på utsidan av den medvetna erfarenheten. Elektromagnetisk strålning är lika lite färg som de nervimpulser som strålningen ger upphov till. Problemet är dimensionövergången. Ett alltigenom fysikaliskt fenomen ger upphov till en medveten upplevelse och trots att de samspelar finns frågan kvar: Vad är medvetande?

Känslor, vilja, tankar, önskningar, drömmar, immagination, fantasi, smärta, trosföreställningar må ha stöd i nerv- och hjärnaktiviter, men de är inte materiella till sin natur. De kan knytas till aktiviteter i fysiska strukturer, men inte förklaras med dem lika lite som transistorer, motstånd, spolar och kondensatorer kan förklara informationen i utsända program.

”Det svåra problemet är att förstå hur upplevelsen skapas: dess så kallade qualia. Varför ser grönt ut som det gör? Går det att avslöja om upplevelsen av färger skiljer sig mellan individer? Samma frågor kan ställas om dofter, ljud och känslor. Det går att studera beteende som följer med subjektiva upplevelser, men det går inte att objektivisera qualia, det vill säga att reducera dem till vad som händer i nervcellerna. /.../ Den subjektiva upplevelsen fortsätter att gäcka vetenskapen och är även i framtiden varje läsares ensak.” 4
Broomé, Lagerkranz, Läkartidningen, 38-39/3020

Naturvetenskapen skapar modeller med hjälp av abstrakta begrepp. Ibland definierar den objekt som inte finns i verkligheten men ingår i en uppsättning kraftfulla verktyg som ger makt att styra den materiella tillvaron. Roten ur minus ett öppnar för en immaginär dimension som inte blir reell förrän den kvadrerats. Matematikens punkt och linje saknar motsvarighet i den fysiska världen. En ritad punkt på ett papper är i själva verket en tredimensionell figur, visserligen tunn och liten, men i mikroskopet har den både bredd och höjd. I jämförelse med en matematisk punkt är en atom eller elementarpartikel ett jättelikt monster, för den matematiska punkten existerar inte i sinnevärlden.

En föreställning om verkligheten, en modell, en bild, ett sätt att tänka, ger verkligheten konturer och är ett sätt för tänkandet att närma sig tillvaron och få grepp om den. Föreställningar i sig rymmer inga absoluta sanningar, de kan bara bedömas efter hur de fungerar, efter den verkan de har. Som en kompass eller en karta vars värde bestäms av hur väl den stämmer överens medverkligheten.

När man föds vet man inte mycket om världen. Genom påverkan av uppfostrare och omständigheter växer ett allt mer uttalat och medvetet förhållningssätt till världen. Stora delar av mänskligheten har Gud i en eller annan form som grund för sin version av verkligheten. Andra har valt en tro där universums och livets gåtor kan lösas med ett materialistiskt naturvetenskapligt förhållninssätt. Då förvandlas naturvetenskapen från metod till religion och världen har inte längre plats för en andlig verklighet och medvetandet förblir en gåta eftersom verkligheten slutar i neuronernas och synapsernas kemiska maskineri.

All världsåskådning, vare sig den kallas religion eller vetenskap, grundar sig på tro. Det finns inga möjligheter att bevisa vilken syn på världen som är den rätta; det finns ingen rätt syn, bara ett otal perspektiv. Vare sig man slussas in den privata trosuppfattningen genom uppfostran eller om man grubblat och lidit sig fram, så lever man med idéer som man tagit till sig i tron på att det är verkligheten man upptäcker. Men, som Tage Danielsson sa: ”Utan tvivel är man inte riktigt klok”.

Filmen ’Mandariodlaren’ 5 utspelar sig i en nästan övergiven by i Georgien under inbördeskriget mellan Sydossetien och Abchazien 1992. Kvar i byn finns bara mandarinodlaren Margus och hans vän Ivo. Soldater åker ibland förbi på byvägen. En dag blir det strid i närheten och Ivo tar hem de två som överlevde, soldater från vardera sidan – legosoldaten Ahmed från Tjetjenien, som blivit soldat för att tjäna pengar åt sin familj och Nika, en georgisk skådespelare som blivit soldat av pliktkänsla. När de kommit till sig och upptäcker varandra ligger mord i luften: fiender är till för att dödas. Ivo avtvingar dem ett löfte: i hans hus dödar man inte. De får klara sig med hån, hot och mördande blickar.

Genom vardagslivets vanligheter och Ivos sätt att behandla dem skalas deras påklistrade krigaridentiteter bort, och filmen kulminerar i en avgörande scen där de kämpar på samma sida mot ett gemensamt hot.

Människor gömmer sig bakom masker och förklädnader och har många argument för att behålla dem på. Bakom masker och lager av traditioner, kulturer, språk, vanor, uppfostran, trosföreställningar och vad det nu kan vara av lager som kapslar in och döljer, befinner sig det mänskliga väsendet. Annars vore vi väl tvungna att erkänna att det mänskliga väsendet inte är annat än konglomeratet av traditioner, kulturer, språk, vanor och allt det andra som gör individen synlig och länkad till ett socialt sammanhang. Vem i så fall är det som kan välja och forma sitt liv och sin tro?

Vem säger förresten att den innersta existensen ska vara just ett mänskligt väsen? Det kan lika gärna vara ett universellt medvetande som vi delar med allt annat levande. Det mänskliga kan vara summan av dessa lager. En björn får björnkläder, ett lejon får ett lejons själ och ett lejons fysiska kropp, en tiger, en kråka, en hund – var och en får sin tillvaros villkor som höljen att verka och erfara genom.

Det här är förstås bara ett av ett otal möjliga perspektiv. Det som avgör är om det är ett perspektiv som kan vara någon till hjälp att förstå naturen, djuren och människan. Kanske kan det också leda till förståelse för hur det är möjligt att djur som egentligen borde skygga för varandra kan skapa vänskapliga relationer.

Historien om Kate och Pippin är historien om hur omständigheter gjort att en familjehund och en vilt levande svartsvanshjort har skapat en livslång vänskap.

Kates familj har berättat att den vuxna Pippin brukar komma tillbaka varje år med sina nyfödda kid. På Youtube finns många klipp och bilder med Kate och Pippin. De har blivit ganska berömda.

Internet och Youtube har gjort det möjligt att publicera vardagsiakttagelser på ett sätt och i en mängd som aldrig tidigare varit möjligt.6 Det finns så många ’osannolika’ möten dokumenterade att de har bildat en egen kategori, Odd Couples

Artöverskridande vänskaper kan inte längre ses som enstaka lustiga episoder utan måste, givet de rätta förutsättningarna, betraktas som något normalt. När man till och med hittar exempel i det vilda måste man nog tänka att det förekommer i större utsträckning än vi tidigare anat. Här ett exempel där en kapucinapa adopterat en silkesapa.

Vänskapsrelationer där smek och lek är självändamål ger sin egen belöning, men det finns också relationer som är mer nyttoinriktade. Det är relationer som rymmer manipulation, försoning, bedrägeri, marknadsföring, trohet och mycket annat människolikt. Mer om det i nästa kapitel.



1 Baloo, Amerikansk svartbjörn (Ursus americanus), Leo, lejon (Panthera leo) och Shere Khan, bengalisk tiger (Panthera tigris tigris)
2 De fick en fristad på Noah’s Ark Animal Sanctuary, (Wikipedia)
3 Det finns faktiskt en möjlig alternativ förklaring till näbbmusens beteende. Näbbmöss har en mycket hög ämnesomsättning och måste i princip äta hela tiden. På några få timmar kan den svälta ihjäl. Kanske den var desperat och tog en vild chansning och hade tur. Det som talar emot det är att den inte åt på plats utan verkade mer sysselsatt med att bygga upp ett lager. Fast den kan ju ha ätit på plats under spisen.
4 Michael Broomé, Hugo Lagercrantz (2020) Vårt vetande om medvetandet, Läkartidningen 38-39, 2020
5 Mandarinodlaren (Mandariinid) regi Zaza Urushadze, 2013
6 På internets olika forum finns mängder av exempel på omaka vänner: katt och råttor, undulat och katt, kalkon och hund, räv och hund, katt och ekorre, liksom sammanställningar i tv-program och olika naturserier – alla möjliga kombinationer.