FORSKNING och EMPATI

När Lazzaro Spallanzani1 i slutet av 1700-talet funderade på vad som gjorde att hans infångade fladdermöss kunde orientera i mörker, tog han till drastiska metoder. Det räckte inte att bara limma ihop deras ögon, han kunde utesluta ögonens betydelse först efter att ha skurit ut dem.

Han fortsatte sin undersökning genom att proppa fladdermössens öron fulla med vax och till slut, när han för säkerhets skull skurit bort ytteröronen och stuckit hål på inneröronen, kunde han dra slutsatsen att det var öronen som var väsentliga för deras säregna orienteringsförmåga i mörker.

Under 1960-talet berövade Harry Harlow2 unga rhesusbarn sina mammor för att ersätta dem med ståltråds- och tygdockor. Han ville studera hur banden mellan barn och föräldrar uppkom och hans metod var att bryta banden.

I ’Pit of Despair’ (Uppgivenhetens avgrund), små stängda utrymmen, isolerade han rhesusapor under månader och år för att studera hur de påverkades av fysisk begränsning och social isolering. Djurrättsrörelsen3 uppstod som en reaktion på hans grymhet.

En ung kandidat får som uppgift för sin C-uppsats att undersöka 137Cesium i myrsamhällen i Gävleborgs län 24 år efter Tjernobylolyckan.4 Så här står det i sammanfattningen: ”Från myrstackarna insamlades både myrstacksmaterial från olika skikt och myror. /.../ Myrstackarna grävdes sedan ur och prov togs från olika skikt. /.../ Myror från varje stack sögs upp med en liten dammsugare. Myrorna dränktes därefter (i fält) i 70 % etanol. /.../ (i myrstack fyra tog myrorna slut).”

I utbildningssammanhang talar man ibland om ’den dolda läroplanen’. Det man menar är vad skolan lär ut genom sitt sätt att vara.

Avsikten med en C-uppsats är att lära studenten vetenskaplig metodik. I myrstudien finns allt det där: litteraturgenomgång, metoddiskussion, modellering, noggranna beskrivningar av tillvägagångssättet, statistisk bearbetning, sammanfattning, diskussion, resultat – allt det som en student ska lära sig under arbetet med en C-uppsats.

Men där finns också något mer, ett mentalt implantat, överföringen av en attityd, ett förhållningssätt. En ung biologistuderande får genom sitt examensarbete klart för sig att inom forskningen är frågeställningen viktigare än respekt och hänsyn. Myrornas rätt till sina samhällen väger lätt i jämförelse med forskarens nyfikenhet. I kraft av sin överlägsna makt tar människan för sig.

Vetenskapshistorien är full av övergrepp. Miljoner och åter miljoner djur har spänts fast, karvats på, stympats och lemlästats, injicerats med gifter och utsatts för grymheter som aldrig nått allmänheten – det låter bittert, men är verklighet.

I Jordbruksverkets statistik för år 2018 redovisas 20 371 husmöss, 2 931 brunråttor, 6 kaniner, 1 hund, 7 svin, 2 100 groddjur, 76 fiskar, totalt 25 492 djur som utsatts för etiskt godkända försök av graden ’avsevärd’, det vill säga de har utsatts för ”försök som har orsakat djur svår smärta, svårt lidande eller svår ångest eller en lång period av måttlig smärta, måttligt lidande eller måttlig ångest samt försök som har orsakat avsevärd försämring av djurets välbefinnande eller allmäntillstånd.” 5

Nu när vi har facit över den västerländska kulturens påverkan på jorden borde det vara klart att aktning och respekt inte har varit framträdande egenskaper; förmodligen i likhet med många andra högkulturer i historien. Jag vill väcka en fundering: Kan kunskap som erövras genom grymhet och lidande i förlängningen verka destruktivt och slå tillbaka på den som sätter sig själv framför andra.

Jag menar att det kan finnas anledning att ge akt på hur hänsynslöshet påverkar vardagslivet när den i vissa sammanhang kan uppträda som ett naturligt förhållningssätt.

I en kultförklarad film från 1954, Skräcken i den Svarta lagunen6 reser ett gäng forskare för att undersöka en hemlighetsfull lagun där de upptäcker att en säregen varelse har sitt hem. Trots att de är inkräktare berättar filmen om forskarnas rätt att ta till fånga, undersöka, dominera. Lagunvarelsen, som fått sitt hem invaderat, mister all rätt och förvandlas till ett monster.

Här finns ingen mark att stjäla och inga själar att skicka missionärer på, bara ett monster som vetenskapen ger sig full rätt att undersöka.

Mer känd är föregångaren King Kong från 1933,7 men temat är detsamma: en varelse som lever sitt liv i fred rövas bort och tvingas in i ett mänskligt samhälle och måste därför dödas. Precis som monstret i den Svarta lagunen blev King Kong kär i en mänsklig kvinna och när King Kong i slutscenerna skjutits ner av flygplanen säger Carl Denham, expeditionens ledare, att det inte var flygplanen som dödade honom, det var kärleken (“It wasn't the airplanes – it was beauty killed the beast”).

Bortsett från den märkliga inställningen att kvinnlig fägring är skönhetsideal för monster och människoapor, är slutrepliken ett exempel på mänsklig, västerländsk förhävelse och oförmåga att se det egna ansvaret. Det var inte kärleken som dödade King Kong, det var expeditionsmedlemmarna som förde King Kong mot sin död.

I vetenskapens historia finns många exempel på övergrepp och hänsynslöshet. Den naturvetenskapliga forskningen är inte mindre hänsynslös och girig än det samhälle som skapat den.

Jag vet inte om det stämmer, men jag vill gärna tro att bland Nordamerikas urinvånare var det kvinnorna som valde vilken man som skulle vara hövding. De såg till att stammen fick en vis och omtänksam fadersgestalt. Krigen fodrade en annan ledare, en krigarhövding, som valdes av männen som skulle ut i strid.

Krigarhövdingen linjerar med den ideologi som genomsyrar den västerländska civilisationen. I sportreferaten ’krossas’ motståndaren ofta, företag ’slås ut’, naturen ’besegras’ och ’tvingas att avslöja’ sina hemligheter. Det är ord från en krigarhövding.

Erövra och besegra, inte nalkas och lära känna. Det är en debatt, till skillnad mot ett samtal. Man frågar inte något om det man möter, utan går i strid med att man har rätt. I debatter kan vinnare utses, men det är meningslöst att tala om vinnare i ett samtal där man har förstått varandra trots att man fortfarande tänker olika.

I djurskyddslagen8 finns en märklig passage. I kap. 2 § 1 står:
”Djur ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. Djur som används i djurförsök ska inte anses vara utsatta för onödigt lidande eller sjukdom vid användningen om denna har godkänts av en djurförsöksetisk nämnd.”

Onödigt lidande – det innebär att det finns ett nödvändigt lidande och en etisk nämnd avgör hur mycket lidande den mänskliga nyttan är värd. Utgångspunkten är under alla förhållanden att det är etiskt försvarbart att för egen vinning beröva andra rätten till ett eget liv. Med den principen inbyggd i samhällets moralnormer lever vi alla farligt; det finns en potentiell risk att den kan drabba vem som helst, vilket historien har visat:

Vipeholmsexperimenten9 på 40- och 50-talen, tvångssteriliseringslagar från 30-talet10 (som inte togs bort förrän 1976), statens övergrepp mot den samiska befolkningen11 är några storskaliga exempel där övergrepp tillåtits efter samma princip: fåtalets lidande för det allmännas nytta.

Vissa metoder är okontroversiella; mer eller mindre standard världen över. Vill man skapa stress hos en mus kan man använda ’immobilisering’: Man stänger in musen i ett trångt rör under flera timmar per dag vilket upprepas under flera veckor. Eller man kan använda det välkända ’simningstestet’ (Forced swim) där man låter musen simma i en glasburk där hen inte bottnar eller kan ta sig upp. En dos på 20-30 minuter per dag under några dagar skapar vanligtvis den önskade stressreaktionen.

De här båda exemplen är hämtade från en beviljad ansökan om etisk prövning12 och gäller ett projekt från Karolinska institutets institution för Komparativ medicin, i klartext Institutionen för djurförsök.13 Man vill hitta de nervceller som styr hur mycket smärta som hjärnan låter oss uppleva och bland annat försöka förklara varför smärta ökar under stress. Därför vill man arbeta med möss som avlats fram med reducerad förmåga till smärtdämpning.

Var Spallanzani grym eller visste han inte vilken smärta han tillfogade fladdermössen genom sina experiment? Descartes hade ju genom sina intellektuella meditationer fastställt att djur bara var självgående maskiner. Det var den tidens tänkande.

Nu har vi kunskap om djurens emotionella och kognitiva förmågor, men verkar ändå inte förstå. Enbart kunskap räcker inte. Inte när insikterna döljs bakom lager av förnekanden, bekvämlighet, girighet, vanor och ovilja att se.

Det är lätt att säga att Sverige har en av världens strängaste djurskyddslagar, men lagar ska omsättas i praktiken och efterlevnaden ska kontrolleras och överträdelser ska lagföras.

Länsstyrelserna, som ska sköta kontrollen gör sällan oanmälda inspektioner och det är glest mellan kontrollerna. Därför kommer gång på gång larmrapporter om misskötta Arla-gårdar14, grovt djurplågeri på slakteri,15 nästan 2 000 kycklingar har under lång tid kommit till Guldfågelns slakteri16 utan att länsstyrelsen reagerat, kycklingar skållas levande på Kronfågels slakteri17 och så vidare ...

Många avslöjanden har gjorts av Djurrättsalliansen, en icke-våldsorganisation, som gör det som länsstyrelserna borde göra: oanmälda besök. Visserligen inom ramen för civil olydnad, men nödvändigt för djurens skull.

Varje avslöjat missförhållande förklaras av branschens som oacceptabla undantag som man genast ska ta itu med. Det är inga undantag, de upprepas om och om igen – det rör sig om ett systemfel. Djuren befinner sig på flera administrativa nivåer under de svenska utmärkta djurskyddslagarna som på vägen mot verkställighet drabbas av förvanskning, resursbrist, ointresse, lobbyister och inte minst ekonomiska hänsyn, arbetsmarknad och handelspolitik. Ställda mot så mäktiga intressen kan djurens lidande skruvas upp ganska mycket utan att bli onödigt.

Efter sammanvägning av de olika intressena utformar Jordbruksverket föreskrifter som sätter in djurskyddslagarna i den praktiska vardagen. Så ger Jordbruksverket klartecken åt grisfarmare att hålla grisar inomhus instängda i boxar där varje gris har knappt två kvadratmeter att röra sig på.18

Strö ska finnas i sådan mängd att deras sysselsättningsbehov tillgodoses, men hur sysselsätter man sig med ett ensartat material där det enda spännande som dyker upp är ett betonggolv? Var finns stenar, rötter, grästorv, larver, maskar, jord och en omväxling som stimulerar ett så närvarande och vaket djur som en gris? Och framför allt var är den fria himlen och landskapets alla dofter i ett fönsterlöst grisstall med många hundra grisar. Jordbruksverkets föreskrifter hamnar ljusår från lagens tanke om naturligt beteende.19

Hönor tycker om att gå omkring och sprätta. Precis som grisar är de nyfikna på sin omgivning. Sand, jord, vissna löv, bark, gräs, omväxlande och spännande mark att utforska. Jordbruksverkets bestämmelser ger 16 äggläggande hönor en kvadratmeter att hållas på; på en yta motsvarade en lägenhet på 60 kvadrat skulle man kunna klämma in nästan tusen hönor och ändå anses uppfylla lagens krav om ’naturligt beteende’. Om hönsen anses ’frigående’ ska utrymmet vara tilltaget så att det bara får plats nio höns per kvadratmeter, alltså nästan 550 höns i den tänkta lägenheten, 90 ’frigående’ höns i en friggebod på tio kvadrat.20

Hur är det möjligt att levande och kännande varelser kan betraktas med sådan kyla i ett samhälle som vill se sig som upplyst och civiliserat? Varifrån kommer mörkret?

I en rapport från Jordbruksverket21 skriver man angående minkens behov: ”Det vetenskapliga rådet för djurskydd vid Sveriges lantbruksuniversitet /…/ anger att tillgång till badvatten inte är ett vetenskapligt understött beteendebehov” samtidigt som Naturvårdsverket"22 skriver att ”Minken är anpassad till ett liv i vatten och är en god simmare.” Varje människa som vet något om minkens liv vet vattnets betydelse, men inte Jordbruksverket eftersom minkens behov av vatten är inte ’vetenskapligt understött’.

Nu är vi tillbaka till naturvetenskapens roll och det absurda i att en samling metoder, sätt att söka svar på frågor man ställer sig, kunnat få sådan dominans att det inte går att fastställa hur ett djur mår utan vetenskaplig expertis.

I boken Hur mår maten23 berättar Per Jensen att han sitter tillsammans med forskare från Europa, etologer och veterinärer med ”genuin kunskap om djurs hälsa och välfärd”. Gruppen hade som uppgift att producera ett vetenskapligt underlag som kommissionen behövde som grund för en kommande lagstiftning. Det gällde olika djurskyddsfrågor inom den industriella djurhållningen, sedda ur djurens perspektiv.

En dag får gruppen som uppgift att utreda de djurskyddsmässiga konsekvenserna av gåslever (foie gras). Det som för betraktaren (även för Per Jensen och forskargruppen) var ett solklar fall av djurplågeri kunde inte föras vidare till kommissionen eftersom de väntade sig ett vetenskapligt underlag, inte ett subjektivt tyckande. Att via vetenskapliga metoder komma fram till att tvångsmatning av gäss och ankor är förödande för djurens välfärd tog gruppen tre år att komma fram till.

De gäss och ankor, vilkas kroppar ska användas för att odla fram fettlevern, tvångsmatas genom att en slang förs ner i magsäcken som därefter fylls helt med fet, kolhydratrik mat. Detta upprepas tre till fyra gånger om dagen under djurens sista månad i livet. När de dödas kan man plocka ut en lever som är förstorad tio gånger mot sin naturliga storlek.

Vad har gått snett? Hur hamnade vi i ett tillstånd där empatisk förmåga och känslomässiga omdömen rankas lägre än intellektuella konstruktioner? Där levande subjekt förvandlas till objektiva generaliseringar och upphör att finnas som individer.

Frågan om människans sanna natur påverkar allt från barnuppfostran och skola till synen på brott och straff och statens roll. Om människan i grunden är god måste själen vårdas med ömhet och uppfostras med visdom, och det blir mindre behov av en statlig våldsapparat.

Om människan i grunden är vild och ondsint behövs en annan pedagogik. Då måste en civiliserad själ mejslas fram ur vilden, med tukt, förmaning och fasta tag. Då behövs också en stark statsmakt och en strängare syn på brottslighet som garanti för att att vilden inte löper amok. Den här synen på människonaturen gynnar maktmänniskor som upprätthåller sin position genom att splittra och skapa rädsla hos folk.

Vi som lever i en erövrarkultur har vuxit upp med föreställningen att naturen är en motståndare som måste besegras, bemästras och tämjas. Sjukdomar, jordbruk, skogar, hav, åldrande, död – det som inte är ett hot som måste avvärjas är en resurs att utnyttja.

Framför sig ser entreprenören ett vackert, rofyllt, blommande landskap, och för sin inre syn det ideala läget för ett konferenshotell. Entreprenören ser möjligheter och vill realisera sina idéer. Investeraren vill expandera sitt kapital och söker en entreprenör med en bra idé och övertygande handlingskraft. Entreprenör och investerare – samarbete, precis som överallt annars i naturen.

På scenen står en ung idealist och talar varmt om ett fjärrstyrt hem med intelligent kylskåp och kaffebryggare med fikasugensensor. Och världen häpnar. Det är svårt att förneka kraften i den magi som vetenskap och teknik åstadkommer; de bländar och talar i egen sak med oerhörd kraft.

Att kalla tekniken god, ond eller neutral – allt beror på hur den används – är att bortse från att den alltid ger uttryck för en inriktning. Vetenskap och teknik leder samhällsutvecklingen genom vad som är tekniskt möjligt, inte på ett sätt som bestäms genom överenskommelser, reella behov och demokratiska processer.

Om vetenskapen gör en upptäckt och ger tekniken verktyg att konstruera bildskärmar med högre upplösning och om sedan någon investerare ser möjligheterna att få kapitalet att växa, så väller snart de nya skärmarna in och återvinningsstationernas containrar fylls med föregående generations teknik. Man kanske inte behöver kalla det ondska fast det innebär rejäla käftsmällar mot liv och miljö. Det räknas i alla fall som plus på tillväxtsamhällets konto.

Vi är inte fostrade till att se helheter. Bomullströjan verkar billig därför att det mesta av kostnaderna läggs på miljö och lågavlönade arbetare med usla arbetsvillkor. Kött, ägg och mejeriprodukter blir billigare och billigare genom att en industrialiserad djurhållning för över kostnaderna på djuren i form av deras lidanden.

Vi ser på världen och beskriver den på ett sätt som skyddar oss från ångest och skuld. Att få insikter om orättvisor, miljöförstöring och misshandel av människor och djur och ändå fortsätta köpa billiga kläder, nya mobiler och göra sig medskyldig till djurindustriernas djurplågeri skapar en motsättning som inom psykologin kallas kognitiv dissonans. Man vill så gärna vara god, men märker att det inte fugerar riktigt så i den egna vardagen.

Kognitiv dissonans innebär ett obehag som skapas av motstridiga idéer. Man kan till exempel å ena sidan vara fullt medveten om lidandet som grisarna i dagens industriella djurhållning utsätts för, och ändå se fram emot en skinkmacka eller en flintastek på grillen. Den kognitiva dissonansens obehag arbetas bort med ursäkter, bortförklaringar och rättfärdiganden så att världen förvrids genom lögner och fördomar.

När det gäller djurskyddet kan man med fog tala om västvärldens kollektiva kognitiva dissonans. Folk i gemen älskar djur; sociala medier kryllar av klipp med söta, gulliga, rörande episoder med djur. I Sverige har vi en djurskyddslagstiftning som uttryckligen garanterar djuren rätt till ett naturligt beteende. Denna lagstadgade rätt betyder lite när Jordbruksverket utfärdar riktlinjer för djurhållningen och när länsstyrelserna inte sköter sitt kontrolluppdrag.24

En fundamental princip i den nya djurskyddslagen (Djurskyddslag (2018:1192) är texten i 2 kap 2 § som säger att djur ska hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att deras välfärd främjas och att de kan utföra sådana beteenden som de är starkt motiverade för och som är viktiga för deras välbefinnande (naturligt beteende).

Hur kan någon tro att en gris kan bete sig naturligt när den trängs i ett bås på några få kvadratmeter på ett betonggolv tillsammans med andra grisar som hen kanske inte ens drar jämt med. Och att tro att strömedel på ett betonggolv kan tillfredsställa en intelligent gris som skulle behöva fuktig jord, rötter, gräs, örter, maskar och sniglar att böka runt med.

Kycklingar behöver ledning och skydd under sin första tid; de behöver sin mamma. Det hör till ett naturligt beteende hos en kyckling att söka skydd under hennes vingar när det dyker upp ett hot. Trots att djurskyddslagen uttryckligen säger att djuren ska kunna ”utföra sådana beteenden som de är starkt motiverade för och som är viktiga för deras välbefinnande” går hela kycklingindustrins hantering tvärt emot just det. Och det med Jordbruksverkets goda minne.

I Sverige är det inte tillåtet att klippa näbbar, men det är tillåtet att ”Levande okläckta, halvkläckta och dagsgamla kycklingar får avlivas i kvarn med snabbroterande slagor”.25 Hanteringen styrs helt av vad som är praktiskt och lönsamt.

Hur kan man ens tänka tanken att kycklingar kan leva ut sina naturliga behov att gå runt på gården och undersöka grästuvor och picka på jordtorvor när allt det där saknas och de lever i tusental på ett lättskött golv under konstbelysning. Hur skulle en slakt kunna vara fri från rädla och smärta när transporterna anländer med fåglar med brutna ben och vingar och när lådorna tömts på transportbandet forslas de fram till en plats där de hängs upp och ned i en stålklyka på väg mot ett elektriskt bad innan halsarna skärs av med mekansika knivar. Det handlar trots allt om medvetna, iakttagande, varelser som är väl medvetna om vad som händer runt omkring dem.

Kronfågel slår sig för bröstet om hur bra kycklingarna har det medan WWFs köttguide (2021) rödmärker eller varnar för svensk kyckling på grund av bristande djurvälfärd. Krav-kyckling får grönt ljus, men slakten är lika hänsynslös som för all annan kyckling.

Hur många vill veta att förutsättningen för mjölken de dricker är en ko som ständigt insemineras, går havande och föder en kalv som genast tas ifrån henne? En kalv som aldrig får känna värmen och stödet från sin mamma. Tjurkalvar får inte leva länge. En engelsk mjölkbonde sa om tjurkalvar ”de är bara restprodukter”.

När privatpersoner måste ta till civil olydnad för att missförhållanden på gårdar och slakterier ska uppmärksammas reagerar de ansvariga med samma tröttsamma upprepning ”Det hade vi ingen aning om”. Men de reagerar oftast först efter att vanvården uppmärksammats i media.

Det svenska samhällets sätt att minska skuldkänslorna inför djurens lidande är en kollektiv föreställningen av att allt är ok bara man ’Handlar Svenskt’ eftersom ”Sverige har världens bästa djurskyddslagar”. Vilket förstås är betydelselöst eftersom lagarna sätts ur spel genom att Jordbruksverkets föreskrifter och kontrollen av djurindustrierna inte fungerar.

”Hela idén om djurskydd känns om en charad vi iscensätter
för att stå ut med att vi berövar dem allt.”26
Lina Gustafsson, Rapport från ett slakthus

Listan med resonemang som löser eller lindrar individens personliga inre konflikter kan göras lång. ”Människan har alltid ätit kött.” – ”Djuren är inte medvetna om att de ska dö.” – ”Djur är en resurs som det vore fel att inte utnyttja” – ”Varför skulle inte jag få äta sånt jag tycker om?” ... och så vidare.

Det är inte alla som behöver ett uttalat försvar för sitt stöd åt vanvården inom djurindustrierna. Riktad glömska eller bekräftelsebias gör att obehaglig information som ifrågasätter den personliga livsföringen bleknar bort ur minnet. Den som gärna grillar lax ljumma sommarkvällar glömmer snart filmen om laxodlingarnas djurplågeri och miljöförstörelse.

Det finns många försvarsmekanismer som skyddar en invand livsstil från att ifrågasättas. Man kan ge det många namn: bekvämligheten, lathet, rädsla, osäkerhet, feghet, vad ska grannarna tycka, trygghet – vara som alla andra. Varför just jag när alla andra ..? Man letar efter ett försvar som gör att man inte behöver ändra livet och fortfarande kan se sig som en god människa som bara vill alla väl.

”Ge inte efter för impulsen att fly bort när du känner smärtan i en annan varelses lidande, utan närma dig så mycket det går och försök hjälpa.”
Leo Tolstoj



1 Lazzaro Spallanzani
2 Harry Harlow
3 Djurrätt
4 Linnea Brandström (2010) 137Cesium i myrsamhällen i Gävleborgs län 24 år efter Tjernobylolyckan, Institutionen för mark och miljö, SLU Uppsala Examensarbeten 2010:12
5 Användning av försöksdjur i Sverige under 2018, Jordbruksverket 2020-05-20, Dnr: 5.2.17-17593/2019
6 Creature from the Black Lagoon
7 King Kong
8
Djurskyddslag 2018:1192
9 Wikipedia: Vipeholmsexperimenten
10 Wikipedia: Tvångssterilisering i Sverige
11
Sametinget: Behövs en sanningskommission?
12 Jordbruksverket: Beslut 2020-10-04 Dnr. 10406-2020 gällande ansökan om etisk prövning av projektet ”Biomedicinsk forskning i syfte att förstå grundläggande livsfunktioner, sjukdomdmekanismer, utveckla nya/förbättra behandlingar av människans sjukdomar, samt träning och utbildning i LAS” från
13 Karolinska Institutet, Komparativ medicin.
14 Arlagården inget undantag
15 Djurplågeri på Krav-slakteri
16 Brutna vingar på Guldfågeln
17 Kycklingar skållas levade hos Kronfågel
18 Jordbruksverkets författningssamling SJVFS 2019:20 - Strömedel till grisar ska ha sådana egenskaper samt ges i sådan mängd att grisarnas sysselsättningsbehov och komfortbehov tillgodoses. (4 kap 4 §) - Under veckan före grisning ska suggor och gyltor ha tillgång till strömedel som ger dem möjlighet att utföra bobyggnadsbeteenden. (4 kap 5§)
19 ”Djur ska hållas och skötas i en god djurmiljö på ett sådant sätt att /.../ de kan utföra sådana beteenden som de är starkt motiverade för och som är viktiga för deras välbefinnande (naturligt beteende)” Djurskydslag 2018:1192, 2 kap. 2 §.
20 ”Mått i stall, byggnader och burar för fjäderfän, Jordbruksverket”
21 Åhl, Karin; Elofsson, Helena (2020) Utvärdering av välfärden hos mink inom pälsproduktionen Jordbruksverket 2020-12-031
22 Naturvårdsverket om minken
23 Per Jensen (2012) Hur mår maten? Natur och Kultur 2012, sid. 36 och 48.
24 Brister hos kontrollinstanserna har påvisats av bland andra Djurrättsalliansen.
25 Jordbruksverket, Slakt, avlivning och hantering av döda fjäderfän
26 Lina Gustafsson (2020) Rapport från ett slakthus, Natur & Kultur 2020