MODERNT DILEMMA

Att se ljust på det industriella samhället är inte lätt om man ser hela den industriella processen från start till slut – från råvaror, förädling, transporter, tillverkning, montering, paketering, distribution och marknadsföring till försäljning, hemtransport, användning och till det obönhörliga slutet – trots tappra försök till ett par extravarv via återvinning och återanvändning – som sopor. Sammanfattningsvis: en stor del av vad industrisamhället begåvar världen med är – avfall. Sopor. Problem.

I ett litet fönster i tiden ger tvättmaskiner, kylskåp, bilar, kontorsmöbler, brödrostar och mobiltelefoner någon slags nytta, men trots återvinning och återbruk blir det oundvikliga slutet sopor på ett sopberg. Lite tillspetsat skulle man kunna säga att sopor och problem är industrisamhällets huvudprodukter.

Det finns också industrier som mer direkt producerar lidande och död: å ena sidan vapenindustrin, å andra sidan djurindustrierna – i båda fallen slakt, död och förintelse.

Naturligtvis har industrialismen också skapat värden som upplevs som positiva, annars hade vi förmodligen kunnat bromsa tidigare.

Tillväxtens förutsättning är människor som aldrig är nöjda. Det är både logiskt och förståeligt. Vem vill se en investering i stora kapitalslukande fabriker gå om intet för att det finns en punkt när marknaden är mättad? En mättad marknad måste göras hungrig igen. Och finns det någonstans ett folk som ännu inte längtar och hungrar slår vilddjuret till.

Behövde hantverkarsamhället skapa missbelåtna människor för att fungera? Eller var de redan missbelåtna och ville leva bättre?

”Våra verktyg förmår mer än vi själva och de utvecklas snabbare än vi. De kan klyva atomer och vända floder, men klarar inte av den uppgift som människan haft med sig sedan uråldriga tider – att leva på ett stycke jord utan att förstöra det.” 1
Aldo Leopold, min översättning

Reagerar man inte för hur djuren har det i den idustriella djurhållningen har det hänt något allvarligt med vårt förhållande till livet omkring oss.

Andelen vilda däggdjur på jorden har blivit liten. Enligt WWF finns fler tigrar i fångenskap i USA än i frihet i hela världen. Människan och de boskapsdjur hon håller utgör 96 % av jordens däggdjur. Massan hos djurindustrins fåglar är mer än tre gånger så stor som massan hos de vilda fåglarna tillsammans. 2 Majoriteten av jordens däggdjur och fåglar är vigda åt förintelse.

Medan vissa hundar, katter, marsvin och råttor tas om hand med kärlek och omsorg och får specialmat och veterinärvård, utsätts andra för bestialiska övergrepp i vetenskapens namn för att avlivas och brännas som sopor när de inte längre behövs.

Vår expansion bestämmer vilka djur som måste avstå från sina habitat; varje art på jorden är beroende av våra verksamheter, våra gifter, vårt avfall, spökgarn i havet, ett skenande klimat. Trollkarlen har makt över allt utom sig själv.

Vi, som har nästlat in oss i ohållbara strukturer som är så inplanterade i våra medvetanden att de styr tankar, känslor och värderingar utan att vi tänker på det, och verkar få oss handlingsförlamade inför tidens utmaningar, har något att bevisa: att det finns en överordnad instans i våra väsen som kan genomskåda och göra upp med den korrumperade tillvaro som hotar vår existens.

Det har bevisligen funnits människor som samexisterat med sin omgivning i tusentals år utan att skada den. Hittar vi tillbaka till vårt ursprung i tid? Eller är det helt enkelt så att vi har blivit för många?

I industrierna handlar det om mängder, så också inom djurindustrierna. Mjölkbönder, grisuppfödare, kycklingfarmare har inte en chans att upprätta personliga relationer till djuren, de blir produktionsfaktorer som bara får betydelse som ett kollektiv i företagens bokföring.

Ändå är varenda gris, varje ko, varje enskild liten höna en personlighet med egen blick på världen och beroende av vänner och närstående. Om vi bara kunde förstå det kaos som utspelas i de moderna djurindustrierna skulle vi förstå att det som sker med haven, jordarna, floderna och klimatet är bara en återspegling av vår relation till de andra djuren.

Själva utgör vi delar av ett system som kapslat in den inre verkligheten i en enda objektiv värdering, värdet i pengar. Den standard som allting värderas mot är en konturlös marknad och en ohämmad tro på att de krafter som bor i ekonomiska värderingar ska leda utvecklingen mot bättre tider. Marknadskrafterna.

Det var bara för några tiotal år sedan som få hade hört talas om ’marknaden’ och det tog tid innan vi förstod att vi själva med våra pensionspengar och vårt köpbeteende hade del i den.

Främst är marknaden en finansiell marknad där kapital koncentreras och växer genom handel med lån, optioner, derivat och andra finansiella konstruktioner. Fokus ligger inte på konstruktiva lösningar på samhällsproblem och människors välfärd, alltsammans går ut på ackumulering av kapital. Makt.

Bankerna som fördelare av kapital till samhällsnyttiga investeringar har skiftat till att bli aktörer på en spelmarknad där vinster vägs mot risker och kapitalkoncentration är huvuduppgiften.

Också tillverkningsindustrier har svängt från produktion till kapitalackumulation. Ett exempel är General Motors, som med GM Finacial expanderat sin verksamhet och agerar nu också på finansmarknaden. De flesta stora industrierna har numera en verksamhetsgren på den finansiella spelmarknaden.

En av de som banade väg för denna globala samhällsförändring var Milton Friedman. 1976 mottog han Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne (alltså inte nobelpristagare som det påstås ibland). Med sina teorier har Milton Friedman satt sin prägel på världen sedan 1980-talet – globalisering, avregleringar, nyliberialism med ’marknaden’ som aktör.

I den här samhällsomvandlingen fick han med sig bundsförvanter som Ronald Regan och Margret Thatcher. Nyliberalismen tog över världen. Själv beskrev han Agusto Pinochets diktatur som ’det chilenska undret’.

Milton Friedman såg ingen rättvisa i naturen, bara girighet: ”Finns det något samhälle som inte drivs av girighet? Drivs inte Ryssland av girighet? Drivs inte Kina av girighet?” 3

Egentligen är det logiskt att det måste gå därhän – att naturen måste förvandlas till fiende. Man skövlar inte en vän. Girig känner ingen vän. Allt och alla blir lidande, även den girige ska det visa sig.

Rättvisa? Milton Friedman menade att man inte hittar rättvisa i naturen: ”Rättvisa har ingen plats i naturen. Livet är inte rättvist. Det finns ingenting rättvist i att en föds av rika föräldrar och en annan av fattiga. Det finns väl ingenting rättvist i att Muhamman Ahli är född med förmågor som gör att han kan tjäna miljoner dollar på en dag. Det finns väl ingen rättvisa i att Marlene Dietrich har fötts med ben som vi alla vill titta på.” 4

Det här är tankar från en inflytelserik ekonom, en person som kunnat sätta sin prägel på världen. Men det är inte naturen han beskriver, utan personliga upplevelser av samhället och sig själv. Eftersom han fått så stort inflytande måste det ha samtidigt ha funnits en resonansbotten som svarat på hans tankar.

Det tycks inte ha föresvävat honom att vad en orättvis värld behöver inte är girighet och egoism, utan den raka motsatsen, rättvisa, empati och solidaritet. Samarbete, inte konkurrens, är den viktigaste drivkraften i naturen. 5

Konkurrens i naturen förekommer naturligtvis, där finns fiender och bakhåll, men liksom att rovdjuren är få i förhållande till bytesdjuren förekomer konkurrens långt mer sällan än samarbete. I den västerländska civilisationen har proportionerna blivit förryckta.

Inte många känner till henne, men bakom världen som den ser ut idag finns Ayn Rand som genomsyrar tidsandan. Hennes filosofi bygger på en tro på förnuftets objektivisering av verkligheten och den etiska egoismen är den väg mänskligheten bör gå och lämna religion och tro(!) bakom sig.

”Det skulle kunna invändas mot denna bok att både djur och människor framställs i alltför gynnsam dager, att deras sociala egenskaper betonas medan osociala och själviska instinkter knappt ens berörs. Detta är emellertid oundvikligt. På senare tid har vi hört så mycket om den ’hårda, skoningslösa kampen för tillvaron’ som varje djur påstås göra mot alla andra djur, varje ’vilde’mot alla andra ’vildar’ och varje civiliserad människa mot alla av hans likar – påståenden vilka i hög grad blivit trosartiklar – att det var nödvändigt att konfrontera dem med fakta vilka visar djurs och människors liv ur en helt annan synvinkel.” 6
Piotr Kropotkin i inledningen till Ömsesidig hjälp, 1902

Senare tiders forskning har gett Kropotkin rätt: samarbete, omsorg, empati är grundprinciper i naturen. Något annat vore konstigt eftersom ingen klarar sig i längden på egen hand.

Med nyliberalism och objektivism som ledande principer är mänsklighetens utsikter att överleva mycket små, om de ens finns. Det som går emot naturens och evolutionens grundprinciper går emot grunden för sin egen existens. Så här skriver Frans de Waal i inledningen till Good natured:

”Med tanke på hur ofta man använt och missbrukat evolutionsteorin (till exempel jämfört Wall Street med en djungel) är det inte underligt att det naturliga urvalet i folks föreställning blivit synonymt med öppen, ohämmad konkurrens. Hur skulle en så rå princip kunnat framkalla välvilja och omsorg? Att grunden till sådana egenskaper inte står att finna i Darwins teori är ingenting som talar emot den. Man kan jämföra det med att fåglar och flygplan är underkastade gravitationen, men ändå verkar upphäva den. På samma sätt kan moralisk anständighet synas gå emot evolutionen, men kan trots det vara något som den frambringar.” 7
Frans de Waal, min översättning.

Självklarheter märker vi sällan. När föremål, handlingar och tänkesätt införlivas i medvetandet blir de en del av oss själva och märks inte längre. Det blir lättare att leva om man har ett vardagsliv där man slipper utvärdera och ta ställning till allt. Någon gång ifrågasätter man kanske någon detalj eller vana, men det leder inte inte så ofta till omställning.

Det vi accepterar och tar till oss blir vi hemmablinda för. De flesta är nöjda med att tillvaron har fått någon sorts form och struktur, och så länge vardagen fungerar och man är nöjd finns det ingen anledning att fundera över varför man tänker som man tänker och gör som man gör. När något går på tvärs mot det invanda blir vi, beroende på personlighet, provocerade eller stimulerade. Eller flyr undan och förnekar.

Vanor och värderingar som ingår i ett kulturellt mönster är tröga till förändring och kan närmast betraktas som mentala implantat. De sitter som en del av personligheten utan att ifrågasättas eftersom de bejakas av omgivningen, av det sociala trycket. Det gäller inte minst maten. Varför kan du äta muskelbitar från en gris, men antagligen skyggar för tillagade kroppsdelar av en hund? Är det ok att klämma ut innehållet i en saftig fjärilslarv som pålägg på en smörgås? Eller känns det bättre att bryta sönder ock plocka bort benen på en räka?

Det är bekvämt att sitta still med sina förutfattade meningar och låta världen framträda så att den inte stör eller gör alltför stort intrång på de vanor och föreställningar som man skaffat sig. Därför vrider och tänjer man hellre på innebörden av orden så att de passar in på världen som man känner sig bekväm med.

Ordet, talat eller skrivet, är en yta som ser likadan ut för alla. Under ytan finns en påvöxt som skiljer sig från idivid till individ. Innebörden av ett ord kan vara så olika att ett meningsfullt samtal blir omöjligt. Det blir en upprörd diskussion som helt missar möjligheten till förståelse.

Ett samtal om ’djurrättsaktivism’ kan skära sig ordentligt om en part ser nattliga telefonsamtal, bränder och mordhot framför sig, medan en annan betraktar det som en legitim metod att dokumentera vanskötsel i djurhållningen.

Vi är fulla av mentala implantat, sådant som vi omedvetet och motståndslöst tagit till oss och sällan reflekterar över. Vi får dem genom uppfostran och sociala konventioner, inte minst genom flödet från massmedia. Skolan ställer många krav på vad vi tänker, säger och gör för att bli accepterade och passera som godkända. Vår kultur och uppväxt fyller oss med föreställningar som vi inte märker och aldrig ifrågasätter.

Reagerar du till exempel på spelbolagens reklam där miljonvinster alltid går till snabba statusbilar, båtar, lyxvillor med pool eller till drömresor? Aldrig någon som startar en stipendiestiftelse, använder sin ekonomiska makt till miljöskydd eller stöder någon ideell verksamhet.

Den själviska konsumtionen tas för given. Du reagerar inte därför att individuell konsumtion är grundläggande för den civilisation vi lever i. Varje sådant reklaminslag förstärker den kulturella indoktrineringen.

Det finns mycket som finns och verkar i det fördolda och gör oss till företrädare för något som vi, om vi vore vid fullt medvetande, inte så säkert skulle ställa upp på. Mycket av det vi gör, tänker och tycker, gör vi utan närmare eftertanke. Så länge det underlättar tillvaron utan att ställa till skada fyller det sin funktion. Men där lurar också krafter som vill utnyttja oss för sina egna syften, samla kapital, kontroll och makt.

Det finns vardagshandlingar som verkar oskyldiga men, om de gjordes med medvetande om de fulla konsekvenserna, skulle betraktas som ren ondska. Men medvetandet om konsekvenserna når sällan fram, och om de gör det bleknar de snabbt bort genom trycket från omgivningens sociala konventioner.

En kväll vid korvmojen. Vad har en hamburgare gemensamt med en ko som fått avstå från sitt liv för att gynna mjölkbondens bokföring; konstinseminerats, fött barn och fått lämna dem ifrån sig, tvingats lämna mjölken till mjölkbonden för att, när krafterna sinat, föras bort till slakt och malas ner till hamburgaren som du nyss ville ha extra allt till? Ska man inte ens få sig en hamburgare utan att få dåligt samvete?

Om den industriella djurhållningen – kor, grisar, höns, kycklingar, fiskar – betraktas med ett vaket medvetande som verkligen vågade se, vore den enda skillnaden mot nazisternas utrotningsläger att djurindustrierna hela tiden fyller på med nya offer.

Ser man det så är nazismen bara ett utslag av en underliggande ideologi som bildar ett fundament i den västerländska civilisationen, förmodligen i alla högkulturer: Den som har makt har rätt att ta för sig så långt makten räcker.

Det är en ideologi som ser naturen som kamp och konkurrens, föraktar svaghet, ser ett ideal i vinnaren, anser att makt är rätt och gör sig blind när andras lidanden gynnar egna intressen.

Bild: Djurrättsalliansen

Ska vi överleva måste vi visa oss värdiga det ansvar som följer med makten att förändra jorden och bestämma tillvaron för våra medvarelser. Trots allt är människan kanske inte en så lyckad gren av evolutionen, även om det finns folk som visat att det går att leva utan att förstöra.

Men det stora problemet är att det är för många människor som sitter fast i villfarelsen att lösningen på problemen kommer via vetenskap och teknik; att samma verktyg som skapat problemen ska lösa dem och dessutom inte ser några möjligheter att avstå från den västerländska livsstilen.

Jag tror att en del av ett nytt förhållningssätt ligger i att byta ut den objektiva betraktelsen av naturen omkring oss mot sökandet efter relationer där sanningen om världen inte främst handlar om intellektuellt kunnande utan om det svar den kan få som i mötet ödmjukt ställer frågan Vem är du?

Där människan slår sig ner ska markerna blomstra, djuren frodas, vattnen vara rena och klara och luften gå lätt att andas.



1 Susan L. Flader och J. Baird Callicott red. The River of the Mother of God and Other Essays by Aldo Leopold University of Wisconsin Press, 1992
2 Bar-On et al., The Biomass Distribution on Earth, PNAS 2018
3 P3 Dystopia, Ekonomisk kollaps: 16'45-16'52
4 P3 Dystopia, Ekonomisk kollaps: 21'51-22'10
5 Mer om samarbete i naturen:
Sveriges Natur 5/1999: Samarbete - Naturens grundprincip
Peter Wohlleben, Trädens hemliga liv, Norstedts 2016
6 Piotr Kropotkin, Ömsesidig hjälp, Bokförlaget Hansson & Bruce 2017
7 Frans de Waal, Good Natured - The Origins of Right and Wrong in Humans and Other Animals, Harward University Press 1996