Det finns principfasta föräldrar som sätter regler och lydnad som främsta princip: regler är till för att följas och regler är inte regler om man inte följer dem. Det finns också familjer där ett förtroendefullt förhållande ersätter regler. I vilket fall som helst formas ett barn av de förhållanden det växer upp under.
Andra djur än människor är lika utsatta och påverkas av de människor de lever tillsammans med och är beroende av. Hur människan bör förhålla sig till ett annat djur finns, särskilt när det gäller hundar, olika åsikter om. Här är tre olika förhållningssätt i relationen människa-hund.
Perspektiv 1 ”Det finns bara två roller i en flock, ledaren och de som följer. Om man inte själv blir flockledare för sin hund kommer den att ta ledarrollen och dominera sin ägare. I Amerika skämmer de flesta djurägare bort sina sällskapdjur genom att ständigt överösa dem med ’kärlek’. De tycker hunden ska vara nöjd med det. Det är den helt enkelt inte. För hunden skapar den enbart tillgivna energin obalans.”1
Perspektiv 2 ”Trots att framsteg inom beteendevetenskapen gett oss en annan förståelse för vargars sociala hierarkier utgår många djurtränare fortfarande från metoder som grundar sig på förlegade uppfattningar om dominans. /.../ AVSAB trycker starkt på att träning av djur, strategier för att hindra oönskade beteenden, och beteendeförändrande åtgärder ska följa riktlinjerna för positiv förstärkning, operant betingning, klassisk betingning, desensibilisering och motbetingning.”2
Perspektiv 3 ”Bemöt din hund som du bemöter ett litet barn, med respekt, värme, skydd, ledning, lyssnande. Om hunden vill bestämma vart ni ska gå när ni är ute och promenerar, så varför skulle den inte få bestämma? När allt kommer kring är det ju hundens promenad. Du följer med i rollen som övervakare och ser till att promenaden sker säkert, så att ingen kommer till skada. Du ser till att möten med hundar, katter och oväntade situationer passerar utan att det blir så stor sak av det. Du varnar för glykolpölar på macken, skärande skarsnö, skapar respekt för privata tomter, säger nej när du inte vill vara med. Förhandlar, lyssnar.”
Tre perspektiv med olika ingångar till samvaron med en hund. Alla har sina förespråkare, men frågan vi ställer oss här är vem man möter genom de tre olika förhållninsgssätten. En hund i en flock? En hund som ett verktyg som ska anpassas efter en vårdnadshavares behov? En hund som visar sig själv, talar som om det var någon som lyssnar: ”Vem är du?”
Om vi fick kontakt med något av jordens naturfolk, det vill säga innan de mött den västerländska civilisationen, skulle jag tro att vi fick väldigt svårt att förklara begrepp som ’resurs’, ’produktionsfaktor’, ’ekosystemtjänst’ eller ’avverkningsmogen’.
Jag skulle också tro att om vi mot förmodan lyckades förklara innebörden i de här begreppen, och kunde beskriva relationen mellan vår industrialiserade civilisation och naturen, skulle det mötas med avsky och förfäran.
’Tillväxt’, kan det vara något annat än växande örter och träd, en unge som växer upp, blir vuxen och dör helt naturligt när den blivit gammal. Är tillväxt något annat än ett stadium på vägen mot ett obönhörligt slut? Som allting annat som växer i naturen. Det finns ett slut på allt.
När insekterna lämnar jorden och tornseglarna tystnar och fundamentet för den mänskliga kulturen rasar, kommer kanske till slut insikten om att det blir konsekvenser av att ta naturens gåvor som något självklart. Att det inte går att leva utan att visa tacksamhet, utan att förundras, utan att ge något tillbaka.
Ursprungsbefolkningar världen över kan vara olika sinsemellan, men har ofta en sak gemensam: respekt för de varelser vi delar världen med, respekt för allt levande där också berg, floder, sjöar, moln och hav får plats.
Borde du inte åtminstone någon gång ställa dig frågan: Vem har berättat för dig hur världen är beskaffad? Var har du fått jämka dina egna erfarenheter med främmande föreställningar? Vad är det för bild av världen som du vuxit upp med?
Hur har du blivit bemött?
Information flödar över oss i ett rasande tempo: tidningar, tv, internet, böcker, filmer, reklam, skola, föräldrar, vänner, mode, sociala konventioner, sociala medier – tryck från alla håll. Som ger mallar för hur vi ska tänka, som leder oss i tanke, känsla och handling.
Hur mycket av det du vet är självupplevt? Hur mycket är mentala implantat? Hur mycket har du tagit till dig i oskuldsfull tro? Tro på föräldrar, släktingar, lärare, vänner, arbetskamrater, media. Vet du var du gett efter och gått emot dig själv? Av rädsla, lättja, okunnighet, girighet, feghet, eller någon annan av alla tusen anledningar, inte minst för att slippa bli avvikande och utsatt. Kan du hitta dig själv i den där röran?
Världen förmedlas genom sinnena, genom sinnena erfar vi världen. Men det är bara en början på den process som skapar vår bild av verkligheten.
Vilken hund du möter beror på hur du ser hunden, vilket perspektiv du har. Även om hunden är densamma visar den sig som du förväntar dig. Så är det också med verkligheten, världen omkring oss.
En människa ser världen genom en människas sinnen. En humla, en fladdermus, en gris, en myra – var och en hör, ser, luktar, känner på sitt sätt. Var och en har sin egen speciella bild av världen, sin egen verklighet, sin egen begränsning. Varje levande varelse – växter, svampar, encelliga protister och bakterier har de sinnen de behöver för sina liv. Världen rymmer många verkligheter.
Värderingar ligger i skikt, det finns grundläggande värderingar som länkar den enskilda människan till kulturen i stort, och det finns värderingar som mer liknar åsikter, och lätt kan förändras. En grundläggande värdering som kommit med modersmjölken för de som uppfostrats i den industrialiserade världens värderingar, är att se naturen som resurs.
Vad som ingår i det som till slut fogas samman till en bild av verkligheten, vår personliga uppfattning. Det är en process som, mer eller mindre, pågår hela livet. Allt vi möter formar dynamiskt vår individuella verklighetsuppfattning och vi fortfarande vara levande den måste vi hela tiden söka livets kärna och ursprung, att bemöta dem vi möter med kärlek och respekt.
En av svårigheterna med det moderna industrisamhället är att folk flyttar runt, tar sig till städerna, förlorar kontakten med marken. Tilliten flyttas från marken och naturen över till människoskapade miljöer; trafikljusen, knapparna, väggarna, dörrarna. Den illusoriska trygghetens slutna rum.