En besynnerlig vind drar genom världen och vägskyltarna visar vägen mot utarmning och ödeläggelse. Värmen ökar och livsuppehållande system mister sin stabilitet. Styrlinor brister och loggböckerna registrerar missade mål. Rodren saknar sin rorsman. Djur och växter drivs bort från jorden och människan blir alltmer ensam.
Fällan är så infernaliskt konstruerad att den som sitter fast bara vill längre in. Vem nöjer sig med kallvattenkran, vedspis och utedass, trots att det vore lyx på många håll i världen. Har man en gång fått varmvatten, centralvärme och wc är det svårt att backa. En väggfast telefon med fingerskiva för den som går med hela internet i byxfickan? En cykel när det går att få med sig både familj och bagage bara genom att trampa lätt med högerfoten och vrida en ratt! Vem byter frivilligt bort en existensradie på hundratals mil mot ett grannskap på högst en dagsmarsch till fots? Vem vill skala ner när man fått och vant sig? Hur skulle folkhälsan drabbas om internet plötsligt inte fanns?
Den omställning som måste till kommer att vara så genomgripande att den inte kan planeras eller genomföras med institutioner som har skapats för att stabilisera och bevara samhället som det är. En omställning, som skapar rättvisa åt jorden, människorna och djuren, kan inte rymmas inom ramarna för västerländska begrepp och värderingar. Många mentala transplantat måste plockas bort.
År 1976 tog Milton Friedman emot Sveriges riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne. Han arbetade aktivt med att föra världen till det tillstånd den nu befinner sig. Han refererade till Agusto Pinochets diktatur i Chile som ’det chilenska undret’.
Milton Friedman kunde inte se rättvisa i naturen, bara girighet: ”Finns det något samhälle som inte drivs av girighet? Drivs inte Ryssland av girighet? Drivs inte Kina av girighet?” 2
Rättvisa? ”Rättvisa har ingen plats i naturen. Livet är inte rättvist. Det finns ingenting rättvist i att en föds av rika föräldrar och en annan av fattiga. Det finns väl ingenting rättvist i att Muhammad Ali är född med förmågor som gör att han kan tjäna miljoner dollar på en dag. Det finns väl ingen rättvisa i att Marlene Dietrich har fötts med ben som vi alla vill titta på.” 3
Det här är tankar från en inflytelserik ekonom. Den natur han talar om är naturen hos den industrialiserade människan, invävd i det teknologiska systemet.
Den levande naturen fungerar inte på det här viset, men stora delar av mänskligheten lever fortfarande i föreställningen att den är grym och måste besegras. De föreställer sig att naturens lag handlar om att bara den starkaste, slugaste och mest företagsamma överlever. Det är en syn som destillerat fram mycket som är obehagligt.
Man kan inte skylla på Milton Friedman. Han skulle aldrig ha rönt så stort inflytande om det inte funnits människor som var villiga att ta till sig hans idéer. Han var en produkt av den samhällsutveckling som inneburit imperialism, slavhandel och folkmord – industrialismens förutsättningar.
Det tycks inte ha föresvävat vare sig honom eller hans följare, att om världen verkligen vore orättvis, skulle rättvisa, empati och solidaritet behövas mer än någonsin.
Samarbete, inte konkurrens, är den viktigaste drivkraften i naturen. Känslan för rättvisa finns överallt.
Naturligtvis förekommer konkurrens i naturen, men långt ifrån i den utsträckning som den dominerande relationen samarbete.
Fjärilar, nattflyn, blomflugor, myror, svampar, bakterier, virus, grodor, flugor, hjortar, gräsätare, rovdjur – alla deltar i samspelet som håller jorden i balans.
Så här skriver biologen Piotr Kropotkin i inledningen till sin bok ’Ömsesidig hjälp’.
Samarbete, omsorg, empati är grundprinciper i naturen. Något annat vore konstigt i en natur som bestått i miljontals år. I längden klarar sig ingen på egen hand.
Det moderna industrisamhället förutsätter mängder av mentala implantat, sådant som man omedvetet och motståndslöst tar till sig och sällan reflekterar över. Vi får dem genom uppfostran och sociala konventioner, inte minst genom flödet från massmedia. Skolan ställer många krav på vad vi tänker, säger och gör för att bli accepterade och passera som godkända. Vår kultur och uppväxt fyller oss med föreställningar som vi inte märker och aldrig ifrågasätter.
Reagerar du till exempel på spelbolagens reklam där miljonvinster alltid går till snabba statusbilar, båtar, lyxvillor med pool eller till drömresor? Aldrig någon som startar en stipendiestiftelse, använder sin ekonomiska makt till miljöskydd eller stöder någon ideell verksamhet.
Du reagerar inte därför att den själviska konsumtionen är grundläggande för den civilisation vi lever i. Varje sådant reklaminslag förstärker den kulturella indoktrineringen: Du lever ett enda liv och gör bäst att ta för dig.
Skogsskövling, överfiske, jordförstöring, klimat, korallblekning, kärnkraft och andra bekymmer som svävar över det moderna samhället, sådant diskuteras fram och tillbaka, men drivkraften bakom alltsammans kommer aldrig upp till ytan.
Det finns mycket som verkar i det fördolda och gör oss till företrädare för något som vi, om vi vore vid fullt medvetande, inte skulle ställa upp på. Mycket av det vi gör, tänker och tycker, gör vi utan närmare eftertanke. Där lurar krafter som vill utnyttja oss för sina syften. I industrisamhällets centrum samlas kapital, kontroll och makt.
Det finns vardagshandlingar som verkar oskyldiga men, om de gjordes med medvetande om de fulla konsekvenserna, skulle betraktas som ren ondska. Men insikter om konsekvenserna når sällan fram, och om de gör det bleknar de snabbt bort genom trycket från omgivningens sociala konventioner.
En kväll vid korvmojen. Vad har en hamburgare gemensamt med en ko som fått avstå från sitt liv för att gynna mjölkbondens bokföring, konstinseminerats, fött barn och fått lämna dem ifrån sig, tvingats lämna mjölken till mjölkbonden för att, när krafterna sinat, föras bort till slakt och malas ner till hamburgaren som du nyss ville ha extra allt till? – Ska man inte ens få sig en hamburgare utan att få dåligt samvete?
Om den industriella djurhållningen – kor, grisar, höns, kycklingar, fiskar – betraktas med ett vaket medvetande som verkligen vågade se, vore den enda skillnaden mot nazisternas utrotningsläger att djurindustrierna hela tiden fyller på med nya offer.
Ser man det så är nazismen bara en variant av en underliggande ideologi, en ideologi som bildar ett fundament i den västerländska civilisationen, kanske en förutsättning för alla högkulturer: Den som har makt har rätt att ta för sig.
Den ideologi som bär fram idén om den starkes överlevnad föraktar svaghet, ser ett ideal i vinnaren, anser att makt är rätt och gör sig blind när andras lidanden gynnar egna intressen. Vapnet, verktyget som vi håller upp mot naturen, är detsamma som håller oss fast som i ett skruvstäd: den tekniska utvecklingen, det teknologiska systemet.
Ska vi överleva måste vi visa oss värdiga ansvaret som följer med makt att förändra jorden och bestämma tillvaron för våra medvarelser. Är den moderna människan en inte så lyckad gren av evolutionen?
Det är alldeles för många som sitter fast i villfarelsen att lösningen på problemen kommer via vetenskap och teknik. Samma verktyg som skapat problemen ska lösa dem!
Jag tror att en del av ett nytt förhållningssätt ligger i att byta ut den objektiva betraktelsen av naturen omkring oss mot sökandet efter relationer, där sanningen om världen inte främst handlar om intellektuellt kunnande utan om förmåga att lyssna och i mötet ödmjukt fråga Vem är du?
Där människan slår sig ner borde markerna blomstra, djuren frodas, vattnen flyta rent och klart och luften gå lätt att andas.